Hilma af Klints konst låg nedpackad i lådor under större delen av 1900-talet. Den svenska målaren färdigställde några av de mest ambitiösa abstrakta målningarna från början av 1900-talet och gav sin familj instruktionen att hålla dem undan från offentligheten i tjugo år efter hennes död, eftersom hon trodde att samtiden inte var redo för dem. Hon kallade det stora projektet bakom dem för sitt livsverk: ”Målningarna till templet”, skapade mellan 1906 och 1915, en svit om 193 målningar och teckningar för ett tempel som aldrig byggdes.

Här presenteras sju av dessa verk. Fem hör till ”De tio största”, serien från 1907 där hon skildrade fyra livsåldrar med enorma, svävande former. Två är från 1915, året då hon avslutade det andliga projektet med gruppen ”Duvan” och de tre altarbilderna. Tillsammans visar de vad hon menade med abstraktion och varför hon var övertygad om att den hörde till en framtid hon själv aldrig skulle få uppleva.

Varför ”De tio största, nr 2, Barnaåldern” inte visades under flera årtionden

År 1907 målade Hilma af Klint ”De tio största, nr 2, Barnaåldern”, som inleder berättelsen om ett liv. Serien går parvis genom fyra livsåldrar: först barndomen, sedan ungdomsåren och vuxenlivet, till sist ålderdomen. Nr 2 är den andra barndomsmålningen, full av stora rundade former som svävar och griper in i varandra i blått, rosa, orange, gult och vitt. Små tecken som liknar skrivtecken är utspridda bland kurvorna. Hennes egen titel var ”De tio största, nr 2, Barnaåldern, grupp IV”.

När hon målade den var af Klint i fyrtioårsåldern och hade en gedigen konstnärlig utbildning. Hon hade studerat vid Kungliga Akademien för de fria konsterna på 1880-talet och försörjde sig i Stockholm som landskaps- och porträttmålare.

Hon dog 1944, och hennes brorson Erik af Klint ärvde över 1 000 verk och drygt 125 anteckningsböcker.

Barndomsmålningarna visades inte, eftersom hon hade bett om det. I instruktionen till brorsonen angav hon att de abstrakta verken skulle hållas undan från offentligheten i tjugo år efter hennes död, eftersom hon trodde att samtiden inte var redo för dem.

År 1970 erbjöds Moderna Museet i Stockholm hela samlingen som gåva, men museet tackade nej.

Omsvängningen kom långsamt och sent. Verken kom att förvaltas av Hilma af Klint-stiftelsen, och 2022 visade Moderna Museet i Stockholm hela serien ”De tio största” för första gången sedan 2013, däribland ”Barnaåldern, nr 2”. Intill de stora målningarna hängde akvareller och en komplett uppsättning handkolorerade fotografier av de tio verken, som visade hur af Klint fortsatte att studera sitt eget arbete långt efter 1907.

Hur målade Hilma af Klint ”De tio största, nr 3, Ynglingaåldern” på fyrtio dagar?

”De tio största, nr 3” är en av de två målningarna om ”Ynglingaåldern” och har en märklig tillkomsthistoria. Af Klint berättade att hennes andliga vägledare bad henne måla tio paradisiskt vackra målningar som skulle ge världen en glimt av de fyra livsåldrarna. Nr 3 svarar på denna begäran i orange, gult, blått och svart: överlappande spiraler och kronbladsliknande former svävar över en lysande orange bakgrund utan någon samlande blickpunkt, som om ungdomen själv hade för mycket energi för att komma till ro.

Hon började med serien hösten 1907 och blev klar med alla tio målningar på fyrtio dagar. Cornelia Cederberg och Gusten Andersson, två personer i hennes krets, hjälpte till med måleriet.

Arbetet ägde rum på Hamngatan 5 i Stockholm, i en ateljé som hon delade med Lotten Rönnqvist och Alma Arnell.

Hon målade serien i tempera på papper, som senare monterades på duk. Det var samma färgtyp som i de altartavlor från renässansen hon hade beundrat i Florens under en resa till Italien några år tidigare. Valet knyter serien till de sakrala målningar hon hade beundrat i Florens. Serien var avsedd för ett tempel som aldrig byggdes.

Varje original är omkring 3,2 meter högt, och af Klint ville att alla tio skulle hänga tillsammans i en cirkel.

Originalet finns kvar hos Hilma af Klint-stiftelsen i Stockholm. Den helt abstrakta sviten från 1907 kom flera år innan abstraktionen fick plats i den välkända berättelsen om modern konst, och i posterformat syns den lysande orange bakgrunden och de svävande spiralerna.

Hur påverkade seanserna i De Fem ”De tio största, nr 7, Mannaåldern”?

År 1896 bildade af Klint tillsammans med fyra andra kvinnor en grupp som kallades De Fem. De höll seanser, ägnade sig åt automatiskt skrivande och automatiskt tecknande och försökte få kontakt med väsen som de kallade de höga mästarna. Flera år före den första målningen till templet lärde af Klint sig i gruppen att en hand kunde röra sig över papperet och skapa tecken som ingen hade planerat.

Erfarenheten märks i hennes beskrivning av de senare målningarna. Hon berättade att bilderna målades direkt genom henne, utan förberedande teckningar och med stor kraft. Hon uppfattade det inte som att hon uppfann bilderna, utan som att hon tog emot dem.

Af Klint målade ”De tio största, nr 7” 1907 och gav den titeln ”Grupp IV, De tio största, nr 7, Mannaåldern”. Den hör till de fyra målningarna om vuxenlivet. Hon arbetade på stora pappersark som senare monterades på duk. Med tanke på formatet låg varje ark med största sannolikhet plant på ateljégolvet medan hon målade. Nr 7 har samma lila bakgrund som de övriga målningarna om vuxenlivet, med gröna och röda inslag i slingrande former.

I originalmålningen återkommer bokstäverna u, w och s, liksom ordet vestalasket, som betyder en vestalisk asket.

Den stiftelse som förvaltar hennes verk förvarar målningen i Stockholm. Hela serien visades på Moderna Museet Malmö från den 4 april 2020 till den 11 april 2021. Där hängde alla tio målningar tillsammans, så som af Klint hade tänkt att serien skulle ses.

Vad betydde vuxenlivet i ”De tio största, nr 8”, och hur blev målningen känd?

”De tio största, nr 8”, från 1907, avslutar de fyra målningarna om vuxenlivet. Vuxenlivet får fyra målningar i serien, medan barndomen, ungdomsåren och ålderdomen får två var, som om mitten av ett liv behövde mest utrymme. Nr 8 har samma bokstäver, slingrande tecken och geometriska former som de tre andra, men uttrycket är lugnare: mjuka rosa toner dominerar och lyses upp av gult och blått.

För af Klint handlade vuxenlivet inte om att räkna födelsedagar. Hon var mer intresserad av andlig och mental utveckling än av kroppslig tillväxt, så de fyra målningarna om vuxenlivet handlar om det som förändras inom en människa snarare än i omgivningen.

Allmänheten lärde känna nr 8 i takt med att hennes efterlämnade verk långsamt blev tillgängliga. Hilma af Klint-stiftelsen bildades 1972 för att göra den omfattande samlingen känd, ett första steg mot att föra verken från familjen ut till allmänheten.

Det verkliga återupptäckandet kom 1986, när utställningen ”The Spiritual in Art: Abstract Painting 1890-1985” tog med hennes dittills i stort sett okända verk och satte in dem i den större berättelsen om abstrakt konst. Den visningen var en del av det sammanhang där målningar som nr 8 började få erkännande.

År 2018 visades målningen på ett av de mest ansedda museerna för modern konst. Nr 8 hängde tillsammans med de andra målningarna om vuxenlivet på Solomon R. Guggenheim Museum i New York i utställningen ”Hilma af Klint: Paintings for the Future”. Originalet finns kvar hos Hilma af Klint-stiftelsen i Stockholm, som lånar ut verken till de utställningar som har gjort dem berömda.

Vad betyder ålderdomen i ”De tio största, nr 9”?

”De tio största, nr 9, Ålderdomen” inleder det sista paret i serien. Af Klint målade den 1907, och här börjar de lekfulla organiska formerna från de tidigare målningarna ge vika för symmetri och geometri när serien når ålderdomen. Den lysande rosa bakgrunden är full av spiraler, kronbladsliknande former och symboliska emblem som svävar och förbinds med varandra. Skarpa konturer ger helheten en stilla, samlad energi.

Af Klint lämnade anteckningar om vad detta livsskede betydde för henne. Hon skrev senare att bilden handlade om en gudom som förenade den manliga och den kvinnliga principen i sig, och anteckningen beskriver ålderdomen som denna förening.

Målningen fick en plats i konsthistorien genom en rad omprövningar. ”De tio största” ingick i utställningen ”Hilma af Klint, abstrakt pionjär” 2013, där man på nytt granskade vem som egentligen hade inlett det abstrakta måleriet, och när.

År 2018 kom serien till Solomon R. Guggenheim Museum i New York, där den visades i ”Paintings for the Future” och fyllde den första utställningssalen. Nr 9 finns kvar hos stiftelsen i Stockholm som förvaltar hennes verk.

”Duvan, nr 1” och kristen symbolik i målningarna till templet

Hon började måla ”Duvan, nr 1” 1915, under den senare delen av ”Målningarna till templet”. I ”De tio största” dominerade stora, svepande organiska former, men denna målning är stramt uppbyggd: symmetriska axlar skär genom en cirkelform i mitten, som omges av mindre geometriska former. Allt är hållet i mjuka rosa toner, milda gula nyanser, dämpat grått och bruna jordtoner, med en stilla, diskret lyster.

Denna sena fas föregicks av en besvikelse. År 1908 bemötte Rudolf Steiner, den österrikiske tänkaren vars verk hon studerade, målningarna till templet kyligt. Af Klint gjorde uppehåll i det abstrakta måleriet fram till 1912 och ägnade en del av avbrottet åt att vårda sin blinda mor.

När hon återvände till projektet hade de kristna symbolerna blivit mer framträdande. Gruppen ”Duvan” visar denna förskjutning: i målningarna står duvan för den helige Ande, och en kamp mellan gott och ont utspelar sig när Sankt Göran strider mot draken. Af Klint skrev i sina anteckningar att Sankt Göran var ett av hennes alter egon.

”Duvan, nr 1” hängde i sal 203 på Guggenheimmuseet i Bilbao. Målningen tillhör stiftelsen i Stockholm som förvaltar kvarlåtenskapen efter af Klint och lånar ut den till utställningar.

Spiraltemplet som planerades för ”Altarbild, nr 1”

Af Klint färdigställde ”Altarbild, nr 1” 1915 som en del av gruppen om tre verk som avslutar ”Målningarna till templet”. Hennes egen titel, ”Grupp X, nr 1, Altarbild”, anger enkelt och tydligt att det är en altarbild. I dessa tre målningar använde hon bladmetall, ett traditionellt material inom sakral konst. I nr 1 står en strålande gul cirkel i centrum av en vertikal komposition mot en djupsvart bakgrund, med inslag av blått, rött och lila.

Projektet bakom målningen började med ett enda ögonblick. Under en seans 1906 fick hon, enligt egen utsago, uppdraget av en andlig vägledare vid namn Amaliel. Hon tackade ja genast och kallade det livets stora uppgift. Därefter följde åtta års måleri för ett tempel som aldrig byggdes.

I en anteckningsbok från 1930 till 1931 beskrev af Klint templet i detalj: en rund byggnad i flera våningar, där besökarna skulle följa en spiralformad väg upp till ett altarrum högst upp. Där skulle de tre altarbilderna finnas. Hon byggde aldrig templet, men planerade det lika noggrant som en arkitekt.

De tre målningarna knyter an till en teosofisk syn på evolutionen, som rör sig uppåt från det fysiska till det andliga och nedåt från det gudomliga till det materiella. Av de tre visar nr 1 uppstigningen. Dess pendang, nr 2, drar med sin mörka, nedåtvända triangel det himmelska ned till jorden.

Från oktober 2018 till april 2019 hängde målningen på Solomon R. Guggenheim Museum i New York, i ”Paintings for the Future”. Spiralrampen i museet gav nr 1 och de två andra målningarna en inramning som kom ovanligt nära det aldrig byggda templet af Klint hade föreställt sig nästan nittio år tidigare.

Över 600 000 människor såg utställningen, vilket gjorde den till den mest besökta utställning som Solomon R. Guggenheim Museum någonsin haft. Målningen tillhör stiftelsen i Stockholm, som lånar ut den till utställningar världen över.

De sju verken här vittnar om en och samma övertygelse: att en bild kan bära ett budskap genom tiden, från en målare till en publik hon aldrig mötte. Af Klint trodde att hennes eget århundrade inte var redo för målningarna. ”Barnaåldern” inleder livet, ”Duvan” skildrar en kamp mellan gott och ont, och ”Altarbild” pekar uppåt från ett tempel som aldrig byggdes. Det som lever kvar, både på museiväggar och på en poster av Hilma af Klint hemma hos dig, är känslan av att hon hela tiden talade till oss.

Visste du att …?

• Hon målade de första 111 målningarna till templet mellan november 1906 och april 1908, ungefär en var femte dag.
• Efter de tre färdiga altarbilderna lade hon till ytterligare ett litet verk, ”Mänsklig kyskhet, slutbild”, trots att hon betraktade altarbilderna som avslutningen.
• Hon föddes på Karlbergs slott i Stockholm den 26 oktober 1862.
• Hon dog 1944, samma år som Vasilij Kandinskij, Mondrian och Edvard Munch.
• Hon kände till ”Färglära” av Goethe, utgiven 1810.
• Vissa verk i ”Duvan” har planeter med ringar, astrologiska symboler och siffror, med metalliska inslag som för tankarna till medeltida ikoner.
• Af Klint målade ”De tio största” i tempera på stora pappersark, som senare monterades på duk.

Frågor om Hilma af Klints målningar

Vad betyder Hilma af Klints konst? De abstrakta bilderna återger andliga budskap. Hon trodde att former, bokstäver och färger kom från vägledare snarare än från hennes egen fantasi, och vid sidan av målningarna förde hon över 125 anteckningsböcker. Hon hämtade inspiration från Helena Blavatskys och Rudolf Steiners spiritualistiska läror. En och samma målning kan fungera både som färgkomposition och som budskap.

Vilken konststil använde Hilma af Klint? Med åren går målningarna till templet från stora organiska former, fulla av spiraler och kronbladsliknande former, mot en stramare geometri som mer liknar diagram. Bokstäver och symboliska emblem återkommer, och de senare verken ser ibland ut som scheman över en privat religion. Hon hade utvecklat detta symboliska bildspråk redan 1906, före framväxten av abstrakt konst så som den brukar beskrivas.

Vilka är Hilma af Klints mest kända målningar? ”De tio största” från 1907 är den serie de flesta möter först: tio målningar som är över tre meter höga och skildrar barndomen, ungdomsåren, vuxenlivet och ålderdomen. De tre altarbilderna från 1915 sammanfattar hela tempelprojektet. ”Duvan” är en av de sena grupperna som påbörjades 1915. På Solomon R. Guggenheim Museum i New York 2018 fyllde ”De tio största” den första salen i ”Paintings for the Future”.

Vad var ”Målningarna till templet”? En svit om 193 målningar och teckningar, skapad mellan 1906 och 1915, som af Klint trodde att hon hade fått i uppdrag att utföra för ett tempel som aldrig byggdes. Hon berättade att den andliga vägledaren Amaliel gav henne uppdraget på nyårsdagen 1906, när hon var 43 år, och att hon tackade ja genast.

Vad betyder duvan i Hilma af Klints målningar? I gruppen ”Duvan” från 1915 står duvan för den helige Ande, och en kamp mellan gott och ont utspelar sig när Sankt Göran strider mot draken. I två av målningarna i gruppen har duvan rödtonade vingar. Stora händer som rör sig mellan himmel och jord håller i duvan.

---

Om skribenten

Moryarty har letat fram och restaurerat vintageposters sedan 2015. Vi söker i museer, bibliotek och privata samlingar efter bilder som är värda att bevara, restaurerar var och en för hand och trycker dem i vår verkstad i Barcelona på fine art-papper av museikvalitet. För en konstnär som af Klint, vars bokstäver och färger skulle bära betydelse, är det själva poängen med arbetet att hålla reproduktionen så nära originalet som möjligt.

Källor

▾

• Britannica: Hilma af Klint
• Moderna Museet: Hilma af Klint, ”De tio största”
• Moderna Museet: biografi om Hilma af Klint
• Art Blart: ”De tio största, nr 2, Barnaåldern”
• Samlingsguide från Moderna Museet: Hilma af Klint
• Guggenheimmuseet i Bilbao: ”De tio största” (1907)
• Tate: ”De tio största, grupp IV, nr 3, Ynglingaåldern”
• Art Blart: ”De tio största, nr 7, Mannaåldern”
• Moderna Museet: ”Mannaåldern, nr 5-8”
• Tate: ”De tio största, grupp IV, nr 8, Mannaåldern”
• Hygge by Scandinavia: ”De tio största”, betydelse och symboler
• Frieze: ”Hilma af Klint, abstrakt pionjär”
• Guggenheimmuseet i Bilbao: ”Duvan” (1915)
• Solomon R. Guggenheim Museum: inspiration och påverkan
• Moderna Museet: teman och centrala verk
• Guggenheimmuseet i Bilbao: ”Altarbilderna” och ”Slutbild”
• 20x200: ”Altarbild, nr 1, grupp X”
• Art Blart: ”Paintings for the Future” på Solomon R. Guggenheim Museum
• Artforum: Hilma af Klint
• Dream Idea Machine: Hilma af Klint, konstnär, forskare, medium
• Ljudguide från Solomon R. Guggenheim Museum: ”De tio största, nr 7”
• Time Out: Hilma af Klint
• Airmail: Hilma af Klint
• museums.co: Hilma af Klint