Träsnitten av Kawase Hasui skildrar verkliga platser i Japan: en kanal i gryningen, snö på ett tempeltak, vågor som bryts mot svarta klippor. Hasui (1883–1957) föddes i Tokyo och skapade dessa landskapstryck från 1918 fram till mitten av 1900-talet. Han arbetade inom shin hanga, rörelsen vars namn betyder ”nya tryck” och som växte sig stark i Japan från 1910-talet, och blev en av dess mest produktiva landskapskonstnärer.

Det som skiljer honom från andra är känslan av att varje tryck visar en plats där han själv har stått, vid en bestämd tidpunkt och i ett väder som han gett sig ut för att möta. Hasui reste ständigt och tecknade på plats. Sedan lämnade han sina förlagor till yrkesskickliga träsnidare och tryckare, som skapade mjuka färgövergångar och skarpa konturer. Genom det samarbetet förde han vidare en japansk tradition av landskapstryck som gick tillbaka till Hokusai och Hiroshige och anpassade den till 1900-talets Japan.

Vem var Kawase Hasui?

Han föddes som Bunjiro Kawase i Tokyo 1883, i en köpmannafamilj. Det var meningen att han skulle ta över familjeföretaget, och ett tag försökte han. Men det var inget för honom. Han ville teckna och kom så småningom till ateljén hos Kaburaki Kiyokata. Kiyokata var en framstående målare i japansk stil, känd för sina skildringar av eleganta, moderna unga kvinnor.

Kiyokata undervisade i teckning och måleri, inte i träsnitt. Hasui stannade tillräckligt länge för att lägga grunden för resten av sitt arbete. Han lärde sig att bygga upp en scen, placera figurer och välja en tydlig synvinkel. Men han ville allt oftare ge sig ut i väder och vind för att se kullar, hamnar och gator.

Landskap i träsnitt var ingen ny idé när Hasui började arbeta med dem. Under 1800-talet hade Hokusai, Hiroshige och deras samtida gjort japanska landskapstryck kända över hela världen. Hiroshige hade dessutom skapat hela serier med stationerna längs vägen Tōkaidō som motiv. Hasui anslöt sig till den traditionen med en annan utbildning och 1900-talet som fond. Han var målare i grunden och såg samma land som de äldre mästarna hade avbildat, men med en blick präglad av resor och den moderna staden.

Hur blev han träsnittskonstnär?

Shin hanga, rörelsen som Hasui anslöt sig till, byggde på en gammal arbetsfördelning. Förläggaren organiserade arbetet och konstnären stod för förlagan. Professionella träsnidare skar träblocken och professionella tryckare tryckte arken. Till skillnad från den kreativa tryckrörelsen, där en och samma konstnär utförde alla moment, betraktade shin hanga-rörelsen träsnittet som ett verkstadsarbete och återupplivade det för nya motiv. Landskap var ett av rörelsens viktigaste ämnen, vid sidan av vackra kvinnor och skådespelare.

En tidigare studiekamrat ledde Hasui dit. Ito Shinsui hade också studerat för Kiyokata och börjat göra landskapstryck för förläggaren Watanabe Shozaburo, bland annat Åtta vyer över Biwasjön (Ōmi). När Hasui såg de landskap av Shinsui som hade getts ut insåg han att detta kunde vara vägen framåt för hans eget arbete. År 1918 tog han kontakt med Watanabe, som såg något han ville ge ut och gick med på att arbeta med honom.

De första trycken Watanabe gav ut efter hans förlagor var vyer från Shiobaratrakten och publicerades 1918. De lade grunden för det som skulle förbli hans motivkrets: verkliga platser, tecknade med målarens precision och tryckta med den gamla verkstadstraditionens skärpa. Redan från början visade bilderna tydligt japanska landskap, inte allmänna naturvyer.

Watanabe hjälpte också verken att nå ut till en större publik. Shin hanga-tryck gjordes delvis för utländska köpare, och hans upplagor nådde samlare i USA och Europa. En vy över en japansk småstad eller kust kunde hamna inramad i ett rum långt från platsen den skildrade.

Målade han också, vid sidan av trycken?

Ja, och de växte fram ur samma arbetssätt. Hasui reste nästan oavbrutet genom Japan, fyllde skissböcker och målade akvareller av platserna han besökte. Teckningarna och akvarellerna var hans sätt att lära känna en plats och pröva olika perspektiv. Några finns i dag bevarade i museisamlingar och visar hur mycket av det färdiga trycket som började med direkta iakttagelser.

En teckning eller akvarell visar vad en person såg. Ett träsnitt är något annat: förlagan måste omvandlas till utskurna former, färgfält och avtryck. Det färdiga arket blir därför ett samarbete mellan konstnärens linjer och verkstadens hantverk. När en bevarad studie visas bredvid ett publicerat tryck går det att se vad som följde med genom processen och vad som förenklades.

Art Institute of Chicago har fem av hans akvareller, som museet daterar till perioden från 1920- till 1940-talet. Bland dem finns Kusten vid Suzukawa längs Tōkaidō och Sju stora stenar vid Shiobaras varma källor, från samma område som hans första publicerade tryck.

Hur framställdes hans träsnitt?

Flera personer var inblandade i framställningen av varje publicerat tryck, och var och en spelade en viktig roll. Hasui skapade förlagan, oftast utifrån sina reseskisser. Förläggaren godkände motivet och samordnade upplagan. En träsnidare skar ut linjer och färgformer i block av körsbärsträ eller liknande träslag. Därefter lade en tryckare pigment på varje block och tryckte arken för hand, ett i taget. Det var ingen mekanisk process, och små skillnader mellan avtrycken hörde till arbetet.

De viktigaste konturerna skars i ett särskilt block, ett konturblock. Färgfälten skars i separata block. Tryckaren använde dem i tur och ordning och såg till att de låg exakt rätt mot varandra, så att färgen hamnade innanför linjerna. Det är den passningen som ger ett välgjort shin hanga-landskap dess skarpa kanter.

Tryckaren skapade de mjuka himlarna med bokashi. Genom att gradvis tunna ut pigmentet på ett fuktat block fick han färgen att gå från mörkt till ljust över arket. I den här gryningsvyn över Yamanakasjön (1931) är den bleka himlen ovanför Fuji tryckt med tekniken. Det rödorange kvällsljuset i den här hamnen i solnedgången (1935) har också en tonad färgövergång, men i varmare nyanser.

Konturblocket kunde ge tydliga silhuetter, medan färgblocken trycktes med tonade övergångar runt dem. Hamnen i Beppu i gryningen visar båda på en gång: båtar och hus längs kajen framträder som mörka former, medan det gula morgonljuset sprider sig bakom dem i en mjuk färgövergång. De skarpa kanterna och det milda ljuset skapades av olika personer i verkstaden, men möts på samma ark.

Vad hände med hans verk under jordbävningen 1923?

Den 1 september 1923 drabbades Tokyo och Yokohama av den stora Kantōjordbävningen. Bränderna som följde ödelade stora delar av staden. Watanabe Shozaburos lokaler förstördes, tillsammans med färdigtryckta lager, verktyg och många av blocken till tidigare upplagor. Vissa av hans motiv gick inte längre att trycka om efter katastrofen, eftersom de block som behövdes hade gått förlorade.

Hasui förlorade också eget arbete i bränderna: förberedande teckningar och skissböcker. Han och Watanabe började om. Under åren efter jordbävningen skapade Hasui serien Tjugo vyer över Tokyo, som inleddes 1925 och skildrade hans stad, som hade byggts upp igen.

Verken som följde hämtade många motiv från resor utanför Tokyo. Hasui reste till kusten vid Japanska havet, upp i bergen och söderut till Kyushu. Han skissade platser som skulle bli förlagor till tryck under ytterligare tre årtionden. Tokyo förblev ett av hans motiv, sida vid sida med kustlinjerna, bergen och städerna han nådde under sina resor.

Vilka är hans mest kända landskap i träsnitt?

Om man ska välja en enda bild som representerar Hasui är det Shiba Zojoji (1925), templet i Tokyo under snöfall. En kvinna med paraply går förbi den röda huvudporten till Zojoji medan snön faller över taken och tynger ner grenarna på en tall. Bilden ingår i serien Tjugo vyer över Tokyo och blev hans bästsäljande verk. Museum of Fine Arts, Boston har ett exemplar. Det hör till en lång rad snömotiv som löper genom hela hans karriär.

Ett vintermotiv vid floden i Ushibori (1930) visar snöfall på landsbygden: snökantade stränder, tak i fjärran och snötyngda träd. Kylan känns i de klara vita och svala blå tonerna. Tallar i solnedgången i Hikawaparken (1930) skildrar en kväll med få färger: höga mörka träd mot en djupblå himmel, med trädtopparna ännu orangebelysta innan ljuset försvinner.

Natten och vädret gav honom några av hans starkaste motiv. I Månen över Magome (1930) stiger fullmånen bakom höga tallar ovanför ett hus med halmtak och ett enda upplyst fönster. Det blev hans näst bästsäljande tryck.

I Regn i Maekawa i Sagami (1932) är det fallande regnet själva huvudmotivet, med fina regnstreck över hela arket. En ensam vandrare med paraply går längs en gata med halmtäckta hus om natten, och ljuset från fönstren speglas i den våta vägen. Morgonvågor vid Kap Inubō (1931) visar ett annat slags väder: vitt skum yr kring mörka klippor och ett band av röda moln syns vid soluppgången.

Hans stilla landskap i gryning och skymning visar två sätt att skildra lugnt vatten. Fuji i gryningen över en spegelblank sjö (1931) visar berget och dess spegelbild i det stilla vattnet. En kustby i skymningen (1931) har en låg, horisontell komposition, med land och båtar stilla längs vattenbrynet.

Hur skildrade han Japans städer och kuster?

En kanal i Osaka i gryningen (1935) visar höga trähus vid vattnet och en båtförare som stakar sin lastade båt genom morgondimman. Det stilla vattnet ger staden samma lugn som han fann på landsbygden. Kajen i kurorten Beppu visar en tidig morgon från hamnsidan, med båtar och byggnader samlade vid vattnet.

Kusten lockade honom gång på gång. En hamn under en röd kvällshimmel (1935) reducerar motivet till en bred horisontell linje och mörka silhuetter, nästan utan detaljer som avslöjar platsen. Havet vid Bikuni en morgon uppe i norr (1933) gör tvärtom: våg efter våg bryts mot bruna klippor i förgrunden, medan en udde på andra sidan vattnet träffas av de första solstrålarna. Utsikten från Kojakugrottan på Ogahalvön visar ett lugnt blått hav och två små öar mellan röda klippväggar.

Vad skapade Hasui under sina sista år?

Han fortsatte att skapa landskap långt in på 1950-talet. År 1956 utsågs han till levande nationalskatt, och året därpå dog han, i november 1957. Ett statligt initiativ för att bevara traditionellt träsnitt dokumenterade hur ett av hans tryck blev till genom alla 42 steg i tryckprocessen. Detta skedde tre år före utmärkelsen. Det var ett nytt snömotiv från Zojoji, templet han hade avbildat 1925 i sitt mest kända tryck.

Vilket landskap skulle du hänga på väggen?

På en stor vägg, till exempel med ett tryck i A1 ovanför en soffa, kommer två av de större landskapen till sin rätt. Den här vyn av Fuji speglad i Yamanakasjön fyller en bred yta utan att kännas trång: berget, spegelbilden och den bleka, tonade himlen låter blicken vila. Föredrar du rörelse visar den här gryningsvyn över havet vid Kap Inubō vågor som bryts mot mörka klippor. Havet sträcker sig över papperets hela bredd.

Vid ett skrivbord, med ett tryck i A3, spelar storleken och känslan av närhet större roll. Den slingrande floden vid Ecchu Umidanipasset leder blicken in bland bergen och ger ett litet tryck ett överraskande djup. Vill du ha ett lugnare motiv vid skrivbordet är den här kanalscenen från Dotonbori en bild där vattnet rinner förbi höga trähus in i morgondimman. Den kan du kasta en blick på mellan arbetsuppgifterna, och den gör att rummet känns stilla.

Bredvid en läsfåtölj fungerar A2 bra. Det öppna havet vid Bikuni visar rullande vågor och en solbelyst udde, ungefär som att lyfta blicken från en bok och se ut mot havet. Motivet från Kojakugrottan blickar ut mot öppet hav inifrån en grotta, om du vill att utsikten ska kännas mer som en upptäckt.

I en hall ser de som kommer in bilden först, och den behöver göra intryck redan vid en snabb blick. Där skulle vi välja hamnen i solnedgången i A2. Det röda kvällsljuset och båtarnas silhuetter syns tydligt från andra sidan rummet. Kajen i Beppu i gryningen är lika lätt att uppfatta, med gult morgonljus och bläckblå toner. En svart aluminiumram passar till båda, och i vår samling med verk av Kawase Hasui finns de här motiven och fler därtill.

Visste du att …?

• Hasui skapade träsnitt under en karriär som sträckte sig över nästan fyrtio år.
• Han föddes i Shiba, en stadsdel i Tokyo.
• År 1930 byggde Hasui ett nytt hus i Magome, den stadsdel i Tokyo som också är motivet i Månen över Magome.
• Yamanakasjön, som syns i hans gryningstryck från 1931, är den största av de fem Fujisjöarna.
• Kojakugrottan som han tecknade är en verklig klippformation på Ogahalvön i prefekturen Akita.
• Den röda porten i Shiba Zojoji är templets Sangedatsumon. Den byggdes 1622 och är i dag Tokyos äldsta träbyggnad.

Vanliga frågor om Hasui och hans tryck

Vem gav ut hans landskapstryck, och vilka framställde dem? Watanabe Shozaburo gav ut de flesta av Hasuis landskapstryck. Hans lilla sigill i marginalen är ett sätt att känna igen ark från verkstaden. Professionella träsnidare och tryckare framställde det färdiga trycket utifrån Hasuis förlaga.

Var kan jag se Hasuis träsnitt? Art Institute of Chicago, Museum of Fine Arts, Boston och British Museum har alla exemplar i sina samlingar. Deras digitala samlingar är det enklaste sättet att se bredden i hans arbete.

Målade eller tecknade Kawase Hasui sina landskap? Han arbetade med akvarell och teckning, men de färdiga verk som samlare söker är träsnitt. Art Institute of Chicago har både akvareller och tryck av honom.

Vad är shin hanga? Shin hanga betyder ”nya tryck”. Det var en japansk konströrelse inom träsnitt som växte fram på 1910-talet, med förläggaren Watanabe Shozaburo som en drivande kraft. Rörelsen återupplivade det gamla verkstadssystemet: en konstnär skapade förlagan och professionella träsnidare och tryckare framställde trycket. De viktigaste motiven var landskap, vackra kvinnor och skådespelare. Rörelsen tappade mark efter andra världskriget.

Vilket tryck av Hasui är mest känt? Shiba Zojoji (1925), ett snömotiv ur serien Tjugo vyer över Tokyo, är det verk som oftast får representera honom.

Posters ur vår samling

• Morgon vid Dotonbori (Kawase Hasui, 1935)
• Morgon vid Kap Inubō (Kawase Hasui, 1931)
• Morgonhav vid Bikuni i Shiribeshi (Kawase Hasui, 1933)
• Ecchu Umidanipasset (Kawase Hasui, 1923)

---

Om skribenten

Vi är teamet bakom MORYARTY Vintage Posters. Vi hittar vintageposters i bibliotek, museer och privata samlingar, restaurerar dem en och en för hand och trycker dem på fine art-papper i vår verkstad i Barcelona. Hasuis landskap hör till de verk vi allra helst ger en ny plats på väggen.

Källor

Hasui Kawase, Wikipedia

Kawase Hasui på Art Institute of Chicago

Kawase Hasui på Museum of Fine Arts, Boston

Kawase Hasui på British Museum

Shin hanga, Wikipedia