Paul Klee hör till de konstnärer vars verk känns igen även av den som aldrig har stått framför ett: en tunisisk stad förvandlad till en färgmosaik, den fågelfyllda natten i Persiska näktergalar, det masklika ansiktet i Senecio. Här berättar vi om sju verk av Paul Klee. Vi möter en stridsscen ur en opera, ett rutnät med namn efter en vårmånad och två sena verk, varav det senare kom till under hans sista levnadsår. Bakom vart och ett finns en plats, en titel eller ett ögonblick ur hans liv.

Vi följer verken i kronologisk ordning. Det börjar i april 1914, när en resa genom Tunisien förändrade hans sätt att använda färg. Sedan följer åren som lärare vid Bauhaus i Weimar och Dessau. Resan slutar i Schweiz, dit han återvände 1933 och fortsatte arbeta livet ut. Däremellan skiftade hans uttryck gång på gång. Å ena sidan finns de täta färgfält han målade 1919 och de fönsterlika fälten från 1917, å andra sidan de svävande formerna från 1930 och de lätta, teckenlika figurerna från 1938. Alla sju finns som tryck i vår samling med verk av Paul Klee, restaurerade för hand och tryckta i vår egen verkstad i Barcelona.

Hur formade resan till Tunisien akvarellen Hammamet?

I april 1914 reste Klee till Tunisien tillsammans med målarna August Macke och Louis Moilliet. De besökte Tunis, St Germain, Hammamet och Kairouan, och enligt uppgifter från The Metropolitan Museum of Art kom Klee till Hammamet den 14 april. Besöket är hela skälet till att staden över huvud taget förekommer i hans verk. Mönstret av solbelysta kvarter syns i den här akvarellen från Tunisien.

Hammamet är en stad vid kusten i Tunisien. Titeln knyter bilden till resan, men gör inte anspråk på att visa en bestämd gata. Klee målade intrycket av platsen, dess ljus och färger, inte en exakt avbildning av staden. Akvarellen bygger upp motivet som en mosaik av geometriska fält. Tunna mörka linjer håller ihop ett löst rutnät, medan rött, blått och gult lyser mot mjukare mellantoner, som en stad vid Medelhavet i starkt solljus.

Det finns uppgifter om två akvareller med motiv från Hammamet, båda daterade 1914. Museets egen Hammamet med sin moské målades enligt museet utanför stadsmuren: upptill syns moskén med två torn och trädgårdar, medan den nedre delen löses upp i genomskinliga färgplan. Museet pekar här på Robert Delaunay och hans sätt att göra färgen i sig till bildens motiv. Kunstmuseum Basel har en annan akvarell från 1914 med titeln Motiv aus Hammamet, utförd i akvarell och blyerts på papper och kartong.

Klee skrev själv om förändringen i sitt förhållande till färg. Vid stadsportarna i Kairouan antecknade han i dagboken att färgen hade tagit honom i besittning. Dessa tidiga akvareller från Hammamet kom före Bauhaus och före den undervisning som gjorde honom berömd. The Metropolitan Museum of Art menar att hans konstnärliga utbildning kan sägas ha pågått ända fram till den här resan. Färgen finns redan där. Teorin har ännu inget namn.

Vad tillför titeln Persiska näktergalar till fåglarna och ornamentiken?

År 1917, mitt under första världskriget, skapade Klee Persiska näktergalar. Under kriget tjänstgjorde han i den tyska armén och fortsatte samtidigt att arbeta. Bladet tillhör i dag National Gallery of Art i Washington. Museet beskriver det som gouache, akvarell, penna och svart tusch över blyerts på vergépapper, monterat på kartong. Det är litet, ungefär som en sida i ett anteckningsblock, och fullt av stiliserade fåglar, stjärnor och ornamentala former tecknade med fina svarta linjer. Blått, rosa, rött och gult ligger som inslag ovanpå pergamentliknande bakgrunder.

Titeln förenar en persisk hänvisning med en fågel som är känd för sin sång. Den pekar inte ut någon särskild dikt eller beställning. Men museets tolkning är värd att känna till. National Gallery of Art menar att verket sannolikt anspelar på den persiske 1300-talspoeten Hafez, som ofta återkom till näktergalen och rosen, och att Klee troligen lärde känna Hafez genom Goethes West-östlicher Divan, som introducerade poeten för tyska läsare. Det är museets tolkning, inte något Klee själv har skrivit ned. Ändå förklarar den mötet mellan persisk ornamentik och en sjungande fågel bättre än något annat.

I traditionen kring Hafez står fågeln och rosen tillsammans för längtan och hängivenhet. När du vet det ser du ornamentiken med nya ögon: det som först ser ut som dekoration blir en kärlekssång skriven med mönster i stället för ord.

Musiken följde Klee genom livet. Han var en begåvad violinist och övervägde en kort tid att satsa på musiken innan han valde måleriet. En sjungande fågel är nästan så nära ljud som en bild kan komma, och fåglarna och stjärnorna i det här trycket visar särskilt tydligt var hans två konstformer möts. Du behöver inte känna till den persiska bakgrunden för att uppleva det. Den tunna svarta linjen ger ytan en rytm som blicken följer.

Bladets senare historia är lättare att följa än dess litterära ursprung. Det ingick först i samlingen hos Heinz Berggruen i Paris och sedan hos Walter Feilchenfeldt i Zürich, innan Catherine Gamble Curran från New York köpte det 1973. År 1990 skänkte hon en andel av verket till National Gallery of Art och lovade att donera resten längre fram.

Vad berättar Baldgreis om ansiktet i Senecio?

År 1922, under sin första tid som lärare vid Bauhaus i Weimar, målade Klee Senecio. Inga bevarade uppgifter nämner någon beställare eller modell, vilket är ovanligt för en bild som liknar ett porträtt så mycket. Ansiktet är stiliserat snarare än avbildat efter verkligheten, uppbyggt av rektanglar i orange, rosa, gult och vitt kring två asymmetriskt placerade ögon med stadig blick. Det masklika ansiktet finns också som ett geometriskt tryck i varma färger att hänga på väggen.

Den alternativa tyska titeln Baldgreis har av konsthistoriker tolkats som en bokstavlig översättning eller som en skämtsam antydan om någon som snart blir gammal. Det tyska ordet bald betyder snart. En del skribenter har återgett målningens titel som Huvud av en man på väg att bli senil. Båda namnen pekar mot ålderdomen och får dig att se ansiktet som en gammal mans.

Det latinskklingande namnet har också en botanisk anknytning. Konsthistoriker som citeras på tyskspråkiga Wikipedia kopplar Senecio till korsört. De jämför växtens runda fröställningar med det cirkelformade ansiktet och dess fläckvisa färgfält. En triangel och en böjd linje ovanför ena ögat liknar ett höjt ögonbryn.

De som har skrivit om målningen ser också spår av afrikanska masker och dockteater, liksom av kvadraten, triangeln och cirkeln som Wassily Kandinsky lyfte fram vid Bauhaus. Originalet tillhör i dag Kunstmuseum Basel. Det är målat i olja på kritgrund, på gasväv fäst på kartong, och har ett blygsamt format. Klee gjorde det i Weimar. Museet köpte det 1931, nio år efter att det målades, medan han fortfarande var verksam.

Vad gör stridsscenen ur Sjöfararen till en operascen?

Klee gjorde verket 1923, också det under åren vid Bauhaus i Weimar. Den fullständiga titeln, Kampfscene aus der komisch-phantastischen Oper ”der Seefahrer”, rymmer mycket: den pekar ut en stridsscen och anger vilken sorts berättelse den hör till, en komisk-fantastisk opera kallad Sjöfararen. Kunstmuseum Basel har originalet, katalogiserat med konstnärens egen numrering, 123 för 1923.

Titeln ger bilden en scenisk ram redan innan blicken har hunnit landa i den. På bladet finns förenklade, rytmiska former som för tankarna till vågor och livet till sjöss, som om scenen vore skriven i noter snarare än målad. Djupa havsblå toner möter varmt rosa och rött, sammanhållna av mörka linjer. Det syns i den här operascenen.

Musiken var inget sidointresse för Klee. Han växte upp med föräldrar som ägnade sig åt musik, var en begåvad violinist och övervägde en kort tid att bli musiker. Operan i titeln är därför ingen lånad utsmyckning, utan kommer från en konst han själv behärskade. Den sceniska idén är hans egen.

Vad titeln däremot inte nämner är en verklig föreställning. Källorna säger inte att en opera med det namnet sattes upp, att Klee komponerade den eller att någon beställde bladet som scenografi. Det som är dokumenterat är ett verk från 1923 som bjuder in betraktaren till att tänka sig en uppsättning. Trycket behåller den öppenheten: du behöver inte känna till operan för att följa striden.

Hur antyder det abstrakta rutnätet i Majbild våren?

Majbild är från 1925. Det året flyttade Bauhaus från Weimar till Dessau, där Klee undervisade. Målningen är ett landskap uppdelat i små rutor som tycks fortsätta utanför bladets kanter. The Metropolitan Museum of Art, som äger originalet, räknar verket till det museet kallar hans serie med magiska kvadrater.

Serien växte direkt ur resan till Tunisien 1914. Museet beskriver sambandet tydligt: det Klee först såg i det nordafrikanska ljuset blev ett decennium senare ett system av färgfält, där varje ruta har sin egen nyans men samtidigt ingår i en helhet. Enligt museet kan rutorna läsas som olikformade stenar i en mosaik. Det är där titelns oväntade vår börjar bli begriplig.

Maj syftar på årstiden, inte på en bestämd dag då verket skapades. Titeln talar inte om när målningen kom till. Den får dig att läsa de gröna tonerna och de mjuka skiftningarna som vår. Det lösa rutnätet blandar grönt, rött, blått och dämpat grått. Varje ruta kantas av en tunn svart linje, medan mjuka övergångar håller hela ytan i rörelse. En promenad i maj kan kännas ungefär så: flera nyanser av grönt på en gång, med ljusfläckar som flyttar sig när molnen passerar.

Om du stannar länge vid det här rutnätet från Bauhausåren framträder årstiden mer i rytmen än i någon enskild färg. The Metropolitan Museum of Art ser bilden som ett uttryck för konstnärens bestående intresse för färglära, ett intresse som också präglade hans undervisning vid Bauhaus.

Var ligger parken i Park nära Lu?

År 1938 hade Klee varit tillbaka i Schweiz i fem år. År 1933 såg nationalsocialisterna till att han avskedades från sin lärartjänst vid konstakademin i Düsseldorf. I slutet av året lämnade han Tyskland med sin hustru och återvände till sin hemstad Bern. Park bei Lu., som målningens tyska titel lyder, hör till åren därefter. Den finns i dag på Zentrum Paul Klee i Bern och är utförd i olja och färgpasta på papper fäst på jute, med de ursprungliga ramlistorna kvar.

I den korta titeln ser "Lu." ut som en förkortning, och en sida som presenterar verket bland kultursevärdheterna i Bern tolkar den som en park nära Luzern. Enligt sidan växte målningen fram ur ett naturintryck Klee fick i en park där. Lu är alltså en förkortning av stadens namn. Målningen är stor nog för att de kala grenarna ska framträda som grova svarta streck, med klara färger som lyser i mellanrummen.

Den schweiziska turistsidan påpekar något som är värt att upprepa: grenarna är kala som på vintern, men bilden är ingen vinterbild. Vår och vinter, död och blomning finns sida vid sida i samma motiv. Enligt museers och galleriers register är Park bei Lu. en målning från 1938. Du kan hänga upp det här sena geometriska landskapet och själv avgöra vilken årstid som tar över.

Vad säger hans sista levnadsår om Timmen före en viss natt?

Klee daterade verket 1940, året då han dog den 29 juni i Muralto nära Locarno. Årtalet placerar verket under hans sista sex månader, men säger inte vilken dag det skapades eller vilken natt titeln syftar på. Titeln, die Stunde vor einer Nacht, nämner en timme och en natt, men inget mer: ingen händelse, ingen person, ingen plats. I den vetenskapliga verkförteckningen återges den på engelska som The Hour Before a Night, medan The Metropolitan Museum of Art, som äger bladet, kallar det The Hour Before One Night.

Bilden är uppbyggd av kraftiga svarta linjer som bildar ett nät av kantiga former över en dämpat grå botten, med platta inslag av rött och blått. Balansen mellan ordning och spontanitet är typisk för Klees sena arbeten: linjerna leder blicken, medan formerna förblir öppna och namnlösa. Du kan se spänningen i det här strama sena verket.

Verkets senare historia är lättare att följa än dess inre mening. År 1952 såldes det till baron Floris Carselius van Pallandt i Haag. Det kom genom arv till en privat samling och såldes på Christie's i London den 1 december 1981 till Heinz Berggruen. Berggruen skänkte det till Met 1984, där det ingår i The Berggruen Klee Collection, även om museet uppger att bladet inte visas för närvarande. Monteringen bär fortfarande konstnärens egna påskrifter: hans signatur uppe till vänster och numret 1940 L 17 nere till vänster.

Hans sista år var svåra. Efter Hitlers maktövertagande avskedades han i Düsseldorf, och Gestapo genomsökte hans hem och ateljé. Han återvände till Schweiz 1933, fortsatte arbeta trots isolering och ekonomisk osäkerhet och skapade konst ända till slutet. Årtalet på bladet vittnar om den uthålligheten, inte om någon förutsägelse. Vilken natt titeln syftar på förklarade han aldrig, och gåtan är en del av bildens dragningskraft.

Visste du att …?

• Klee började skriva dagbok 1898, när han var nitton år, och daterade och numrerade varje anteckning.
• The Metropolitan Museum of Art påpekar att hans konstnärliga utbildning, som inleddes i München 1898, kan sägas ha pågått ända fram till resan till Tunisien 1914.
• År 2014 samlade Zentrum Paul Klee för första gången på nästan trettio år fler än 140 verk som skapades under eller inspirerades av resan till Tunisien.
• Majbild ingår i The Berggruen Klee Collection vid The Metropolitan Museum of Art och skänktes dit 1984.
• Klee föddes den 18 december 1879 i Münchenbuchsee nära Bern.
• Klee dog den 29 juni 1940, strax innan Schweiz beviljade honom medborgarskap, och är begravd i Bern.

Vanliga frågor om Paul Klee

Vilken konststil hade Paul Klee? Det är svårt att placera Klee inom en enda konstriktning. Hans bildvärld förblev personlig, samtidigt som arbetet som lärare vid Bauhaus formade hans senare verk. Han byggde ofta upp bilder av tecken, rutnät och små färgfält, med tunna svarta linjer som bärande struktur. Serien med magiska kvadrater är det tydligaste exemplet.

Vilka museer har målningar av Paul Klee? De här sju verken finns i fyra samlingar: The Metropolitan Museum of Art i New York, National Gallery of Art i Washington, Kunstmuseum Basel och Zentrum Paul Klee i Bern. Enligt Met visas inte Timmen före en viss natt för närvarande, så kontrollera det före ett besök.

Vad är Senecio av Paul Klee? Det är ett porträtt från 1922, uppbyggt av geometriska färgfält i orange, rosa, gult och vitt. Den alternativa tyska titeln Baldgreis anspelar på att bli gammal. Kunstmuseum Basel köpte originalet 1931, nio år efter att det målades.

Varför förändrade resan till Tunisien Paul Klees sätt att använda färg? I april 1914 upplevde Klee Nordafrikas ljus och arkitektur tillsammans med August Macke och Louis Moilliet. Vid stadsportarna i Kairouan skrev han i dagboken att färgen hade tagit honom i besittning. The Metropolitan Museum of Art drar en linje från den resan till de genomskinliga färgplanen i hans akvareller från Hammamet och vidare till 1920-talets rutnät av magiska kvadrater.

Ägnade sig Paul Klee åt musik? Han föddes 1879 i en musikalisk familj och var en begåvad violinist som under en kort tid övervägde musiken som yrke. Musiken finns också i hans titlar: verket om Sjöfararen från 1923 nämner en komisk-fantastisk opera, och den sjungande fågeln i Persiska näktergalar för in ett musikaliskt motiv i måleriet.

Vilka av verken kan jag hänga hemma? Alla sju ingår i samlingen med tryck av Paul Klee på vår webbplats. Varje motiv trycks i Barcelona på fine art-papper av museikvalitet och skickas över hela Europa. Verken i artikeln är en bra början, vare sig du föredrar den varma geometrin i Senecio eller de mörkare linjerna i det sena verket Timmen före en viss natt.

Posters ur vår samling

• Hammamet (Paul Klee, 1914)
• Färgstark arkitektur (Paul Klee, 1917)
• Fria former (Paul Klee, 1930)
• Senecio (Paul Klee, 1922)

---

Om skribenten

MORYARTY Vintage Posters grundades 2015 utifrån en enkel övertygelse: konst ska inte vara förbehållen människor med höga inkomster. Vi hittar motiven till våra posters på museer, i bibliotek, i digitala samlingar och i privata samlingar. Varje motiv restaureras för hand och trycks i vår egen verkstad i Barcelona på fine art-papper av museikvalitet, utan att vi ändrar dess utformning eller färger. Du kan se våra posters på plats i fem butiker, två i Barcelona och tre i Lissabon. Alla tryck skickas från Barcelona runt om i Europa.

Källor

• Paul Klee, Britannica, https://www.britannica.com/biography/Paul-Klee
• Biografi över Paul Klee, Zentrum Paul Klee, https://www.zpk.org/en/paul-klee-biography
• Hammamet med sin moské, The Metropolitan Museum of Art, https://www.metmuseum.org/art/collection/search/483158
• Persische Nachtigallen (Persiska näktergalar), National Gallery of Art, https://www.nga.gov/fun-and-games/coloring-pages/71551-persische-nachtigallen-persian-nightingales
• Park bei Lu. (Park nära Lu.), MySwitzerland, https://www.myswitzerland.com/en-us/experiences/cities-culture/art-culture/art/park-near-lu/
• Timmen före en viss natt, The Metropolitan Museum of Art, https://www.metmuseum.org/art/collection/search/483183