Cirkusen Poster

Om konstnären

Henri Matisse började arbeta med målat papper och sax när klippandet blev ett sätt för honom att teckna direkt med färg. Arbetet med Jazz, som gavs ut av Tériade 1947, förde in metoden i en konstnärsbok med tjugo bilder, återgivna med schablontekniken pochoir. Le Cirque inleder bildsviten och blir därmed läsarens första möte med Matisse och hans sena arbete med pappersklipp. I stället för att först teckna en artist och sedan färglägga konturen byggde han upp bilden av separata former. I ett konsttryck av Le Cirque har greppet kvar sin kraft: där ett pappersstycke möter ett annat tycks rörelsen ta sin början.

Verket

Cirkusen utlovar en föreställning som är över så snart artisterna lämnar manegen. Matisse gav detta flyktiga skådespel en plats i början av Jazz, där bilderna varvas med hans handskrivna betraktelser. Bokens titel för tankarna till improvisation, men bilderna illustrerar inga särskilda sånger eller framträdanden. Le Cirque var inte reklam för en verklig föreställning. Som reproduktion på en vintage-poster bjuder den i stället in betraktaren till konstnärsbokens föreställda cirkus. Det ursprungliga sammanhanget förändrar hur bilden uppfattas: den bad först sin publik att vända blad, inte att köpa biljett.

Stil och karaktärsdrag

Det stora blå fältet fångar först blicken. Sedan framträder den svarta akrobaten i ett snett, vitt parti till höger. Armar och ben sträcker sig åt olika håll och får silhuetten att verka vara i rörelse. Till vänster bär en gul remsa utspridda röda och svarta bokstäver; intill faller orange bokstäver genom det blå. Vita band korsar det röda fältet upptill och löper ned genom bilden. Längs nederkanten sträcker sig en röd form, som om scenen fortsatte utanför bildens ram. De klippta formernas geometri ger detta abstrakta konstverk rörelse utan att en manege avbildas.

I inredningen

I ett soligt vardagsrum kan denna horisontella poster hänga ovanför en låg skänk i ek, där det blå fältet bryter av mot en stillsam vägg. Från en fåtölj mitt emot träder den svarta figuren fram efter att bokstäverna lett blicken över bilden. En enda röd kudde kan fånga upp formen längs nederkanten utan att resten av inredningen behöver upprepa bildens färger. Då räcker en visuell koppling i stället för att varje nyans ska matchas. Ovanför skänken ger konsttrycket rörelse åt väggen, medan möbeln ger blicken en plats att vila.