Om konstnären
Saxen gjorde det möjligt för Henri Matisse att fortsätta arbeta när det blev svårt att stå vid staffliet. Han klippte former ur papper målat med gouache och använde saxen som ett ritredskap, inte bara för att beskära en färdig bild. År 1947, då Vit alg mot röd och grön bakgrund kom till, gavs hans bok med pappersklipp, Jazz, ut. Årtalet placerar verket bland hans sena experiment, men gör det inte till en illustration ur boken. Som konsttryck påminner verket om hur han fann nya möjligheter i något så enkelt som att klippa i papper.
Verket
Varför välja en alg i stället för ett traditionellt landskap? Motivet för tankarna till havet utan att ange en plats eller avbilda ett botaniskt exemplar. Titeln pekar ut en levande form men låter betraktaren föreställa sig strömmarna omkring den. Verket tillkom 1947, när pappersklipp hade fått en central plats i konsten av Matisse. På originalets baksida finns också en blyertsskiss som ger en skymt av hans arbetsprocess, även om dess samband med framsidan är oklart. Som vintage-tryck öppnar bilden för en tänkt färd under vattenytan.
Stil och karaktärsdrag
Vita band breder ut sig över ett mättat rött fält och böjer sig kring öppningar där bakgrunden syns igenom. Det gröna framträder i ett högt fält mitt i bilden och i breda ytor mellan de förgrenade formerna. Små röda fyrkanter bryter av mot det vita; blicken rör sig från öppning till öppning innan den följer en längre kurva. Den utklippta formen blir omväxlande bredare och smalare. Det ger det abstrakta motivet rörelse utan att en vattenström avbildas. Längst ned vilar en grön signatur i den ljusa marginalen. Affischens stående format håller de vindlande linjerna inom en rektangulär bildkant.
I inredningen
Ovanför en låg skänk i ek i matsalen kan denna stående poster få en stilla vägg att kännas som om den rörde sig med tidvattnet. En ensam grön keramikskål fångar upp färgen bakom algen, medan det stora röda fältet ger rummet värme under grå eftermiddagar. Lämna gärna luft kring ramen: den vita formen når så nära bildens kanter att en alltför tät omgivning skulle dämpa rörelsen. Bland naturträ och andra inslag i inredningen för konsttrycket in en oväntad botanisk form. Här är det vattnets tänkta rörelse, snarare än ett bokstavligt kusttema, som får ange riktningen.
